Bada bland vitsippor

Kårgärdeprofilen.

I ärlighetens namn har jag aldrig brytt mig särskilt mycket om Kårgärdeprofilen. En kvarleva av ett meteroidnedslag som formade Orsa med dess blånande berg och dess stilla långrunda sjö. Men hur man än vänder och vrider på det så är en sten alltid en sten. Och när meteoriten slog ner för ca 365 miljoner år sedan så blir det lixom lite för abstrakt att bry sig om stenen som vittnar om en meteroit vid Skeerbacken.

Som den positiva partner jag försöker att vara så när sambon frågade om vi skulle stanna till vid Kårgärdeprofilen så sa jag ja. Och här kommer tvisten, stenen stannade vi inte särskilt länge vid. Men vilken fantastisk pärla som döljer sig där, en hisnande utsikt, nyckfulla stigar, djurliv, vitsippor och vita björkskogar.

Efter stoppet vid Kårgärdeprofilen styrde vi kosan mot Emils fäbod. Emil gick lös på en nedblåst trädstam och jag övade på att ligga still.

Badat bland vitsippor och tappat bort min nyinköpta ring (som jag hittade i mitt eget hår efter ha legat i en bajskorv från ett rådjur).

Körsbärsträdet i trädgården står i full blom, jag bokstavligt talar älskar den här tiden på året när naturen vaknar. Men nu är det nog faktiskt dags att släppa taget om våren, pingstliljorna i trädgården har blommat över och jag välkomnar vemodigt sommarens fröjd.